Reflektion påverkar produktionen av PV solpanel effektivitet. Det är välkänt att reflektion av ljus i huvudsak är oinfångad energi, med fotoner som studsar från ytan på en solcell. En av de vanligaste antireflekterande beläggningarna som används i de mest effektiva solcellerna är en kvartsvåglängds AR-beläggning. Men deras effektivitet beror till stor del på våglängd och infallsvinkel.

Flera faktorer påverkar även omvandlingen av högeffektiva solpaneler, eftersom inte allt solljus som träffar solpanelen/PV-cellerna omvandlas till el. Det saknas en hel del av det.

Rekombination är en annan faktor som påverkar solcellseffektiviteten. När fotoner träffar en PN-övergång skapas sannolikt laddningsbärare i form av negativt laddade elektroner. Samtidigt kan en annan foton generera positivt laddade bärare. När elektroner rör sig mot sidan av N-typ och stöter på hål eller vice versa, har de en stor chans att rekombinera, vilket tar bort alla bidrag de gjort till den nuvarande generationen. Direkt rekombination är en av de största bidragsgivarna till omvänd elproduktion i solceller och är därför en av de begränsande faktorerna som påverkar effektiviteten. Indirekt rekombination är när hål eller elektroner interagerar med föroreningar, som är defekter i cellstrukturen.

Solceller fungerar bäst vid låga ytcellstemperaturer. När yttemperaturen på solpanelen ökar börjar solcellens egenskaper förändras och strömmen ökar något. Trots detta är spänningen fortfarande betydligt lägre. Som ett resultat gör det att panelens uteffekt sjunker. Så på sommaren värms cellerna på panelerna upp och orsakar mindre än toppeffekt, medan solenergin är på topp på vintern.